Jag har en sån otroligt stark längtan bort från allt för tillfället. Det låter som om mitt liv var förfärligt, men nej så är läget inte. Jag känner mig bara så nollställd på nåt sätt! Har jag gått och blivit helt känslokall? Förr önskade man att man kunna slippa sina känslor, nu önskar man bara att man kunde känna mer...

AH, var går vägen till riktig lycka?

39 dagar kvar till thailand allafall, hoppas det blir en liten räddning!

take care ♥